fitnesstudio.blogg.se

Trots regn och stormen Simone (i England blev den döpt till St Jude, men i Sverige blev det Simone) vann både MFF och LDB FC SM Guld 2013 :)

Detta är ett härligt exempel på att trots regn och storm kommer det även solsken! Vi måste fortsätta att fokusera på våra egna personliga mål, oavsett vad de än är. Man kan få personligt "regn", vilket kan vara allt ifrån att man inte orkar till att man hittar på något roligare. Det kan tex vara mer motiverande att sitta hemma och titta på tv när det regnar än att ta på sig skorna och ta sig till studion. Men då är vårt tips att man måste man börja fokusera sig på solen dvs vilka mål man har och tänka på dessa. För då kan inte ens Simone hindra en, för man är så fokuserad på det positiva och glömmer bort att det regnar ute. Vi ska inte heller glömma att våra kroppar är byggda för att röra oss och våra muskler mår bra av att aktiveras även om det kan bli träningsvärk efteråt.

Några tips vid utebliven motivation!
1, Träna med vänner eller med människor som stöttar dig.
2, Var realistisk med dina mål och delmål.
3. Inte använda ord som ska, bör, måste utan använda ord som kul och framsteg för att beskriva sin träning. Ex - Jag tycker det är kul att träna än -Jag bör träna för jag borde röra mer på mig.
4. Lägg fram dina träningskläder eller packa väskan på kvällen och sätt den vid dörren.
5. Gör något kul varje gång du når ett delmål.

Men framför, ha kul när du tränar!! // Jenny

Denna dag känns som att den kommer bli annorlunda än de andra dagarna. Ni har säkert hört detta förut, men denna gången blir av en annan anledning. Strax efter kl 10 var jag och Jenny på plats i studion, redo att förbereda värsta workshopen. Detta efter att cyklat/gått hit i ösregn. Det hindrade dock inte två glada tjejer som var fullt fokuserade på dagens utmaningar. Nu, 1 timme senare  väntar vi fortfarande på tjejerna. Inte en enda har dykt upp, förmodligen på grund av regnet. Så nu återstår att se vad som händer ikväll. Kommer tjejerna att trotsa stormen och ta sig hit med ren styrkevilja eller kommer dem ge hän för denna S:t Jude?

 

 

Torsdagen den 10/10 var det återigen dags för magdans. Nu hade dock tjejerna full koll på läget när det gäller musiken och kunde därmed börja träna enligt schemat.

Och det blev populärt. Hela 6 tjejer var där samtidigt varav två var nya tjejer som kommer börja på riktigt hos oss från och med nästa måndag, 21/10. Vad jag sen fick höra från tjejerna så blev det fullt ös med massa härlig musik till lagom svåra rörelser. Vissa av rörelserna var dock lite för komplicerade för några utav tjejerna, men som de själva sa, och som jag också tror, så kommer det bli lättare och lättare för varje gång. Träning ger färdighet...
Mer fick jag dock inte reda på, så jag hoppas ni tjejer som var med kan fylla på med
era kommentarer i detta inlägg :)

 

I övrigt så jobbar vi på som vanligt. Beachflagen har nu äntligen börjat bli en fast rutin som vi försöker ha med så ofta det går. Förut tänkte jag inte på att ta ut den så mycket när vi tränade inomhus, men nu har det börjat bli en vana. Det är trots allt viktigt att synas, och nu är det kanske desto viktigare när vi vill fånga in nya besökare. Eller vad säger ni kära läsare?

 

I övrigt kan jag meddela att vi från och med 1 November byter lokal. Det är inte till 100% bestämt ännu var det blir, men vi har en lokal på gång, och förhoppningssvis får vi ett definitivt svar denna vecka.

Det var allt för denna gång. Hej hej

 

 

 

Den här onsdagen har bjudit på lite nya upplevelser, adrenalinkickar och lockat fram barnet i några av oss.

På morgonen körde de nya tjejerna på med sina övningar som de fick testa på förra gången, och faktiskt måste jag säga att jag blev förvånad över hur mycket de kom ihåg på egen hand. Jag behövde knappt säga någonting alls, utan de bara körde på från övning till övning, och ställde bara några få frågor då och då för att vara säkra på att de gjorde rätt. Men wow säger jag bara, så duktiga dem var. Har aldrig sett något liknande förut. Och så uthålliga dem var. I nästan 1,5 timme tränade dem, det var kul att se. Efteråt så tog vi fram den här speciella vågen som vi har skaffat in, en Tanita våg som mäter fettprocent, vattenmängd, benmassa, muskelmassa, BMI, BMR, metabolisk ålder plus något mer. Och som jag har sagt till de andra, när vi väger oss på denna våg, så är vår kroppsvikt det sista vi kollar på. I första hand tittar vi på de andra värdena och till sist jämför vi med den totala vikten, men den anser vi inte vara lika viktig, då dessa tjejer trots allt inte är allvarligt sjuka pga vikten. Så fort man ändrar de andra värdena så ändras även vikten, och därmed kan man inte förlita sig helt på vikten.

Låt mig ta ett exempel: En tjej som är 1,60 m lång skulle kunna väga 70 kg, och samtidigt är hon smal som en sticka. Och vad säger det då? Jo, att denna tjej har en massa muskler troligtvis som då väger mer än fett.

Samma sak kan man se med de tjejer som har en kraftigare benstomme. De kan också ha en hel del muskler, men ändå se lite kraftiga/mulliga ut och väga lite mer än en med mindre muskler, men som har liknande figur.

Nåja, de fick i alla fall sina resultat, och därefter var dem färdiga för dagen.

 

Runt 15.30 dök sedan Jenny upp, och då började vi med att ta en liten genomgång kring det som hade skett under morgonen. Sen blev det sen lunch, en del fritidsprat och sen var det dags för nästa grupp, kvällsgruppen.

Runt 17.20 kom både Roland och Jennie och då vi fick besked från Eva att hon skulle komma senare, så började vi direkt med första aktiviteten. Roland var kvar i salen och väntade in Eva medans jag, Jennie och Jenny gick ner till Ringstasalen, en sal där lekfullhet sprider sig som en löpeld genom hela kroppen. Det var nämligen dags för vår allra första pingistur. Det tog några minuter att sätta ihop bord och nät, men sen var vi snabbt igång. Under cirka 20 minuters tid spelade vi rundpingis, något vi alla spelade när vi var yngre, men som vi tyvärr inte har hållit kvar vid i vuxen ålder. Men trots att det var längesen var vi alla på hugget. Lite ringrostighet kunde man dock se emellanåt, av förklarliga skäl. Men vad gör det när man har kul? För många skratt blev det, och även viss förvirring vid något enstaka tillfälle :)

Därefter gick vi upp igen till vår sal och fortsatte med självförsvar. Nu var även Eva på plats, och vi blev snabbt uppdelade två och två. Sen fick vi prova på både "gamla" och nya grepp. Bland de nya ingick att försvara sig mot vapen, vilket i nutid kan vara ganska användbart.

De "gamla" greppen handlade bland annat om stryptag av olika slag och slag mot ansiktet.

Helt klart ett intressant och lärorikt pass.

Ja, det var allt för denna gång. Ha det bäst!

 

 

 

 

 

 

Den 7/10 var det dags för ännu en storartad träff med tjejerna. Det började redan tidigt på morgonen, närmare bestämt kl 9.00. Det var den tiden jag och en annan person hade bestämt att träffas utanför studion. Den här personens namn kommer jag alldeles strax att avslöja, men först liten liten tillbakablick några minuter tidigare.
Det var nämligen så att på väg till studion bestämde jag mig för att ta med beachflagen som Let's Sport Girls har haft nu några månader. Jag ville nämligen att den nu äntligen ska börja synas ordentligt och förhoppningsvis locka lite folk. Fick till och med detta förslag från Jana förut, och har glömt bort det ända fram tills nu. Stefan följde med också då han tog med sig lite andra grejor vi behövde ha i studion. Väl framme försökte vi först få fast flaggan i metallstaketet som omringade själva trappan som ledde till en utav ingångarna till studion. Vi böjde, och vred ett snöre på olika sätt under en längre tid, men inte stannade flaggan på plats inte. Så vi fick ta till ett nytt knep, nämligen att göra ett litet hål i flaggan så vi kunde trä in ett spännband där och sen knyta fast det på ett smart sätt i stolparna och staketet. Då gick det till slut. Strax innan vi blev klara kom den nya tjejen som nu ska hjälpa till i studion, nämligen en tjej vid namn Jenny (alltså Jenny med Y) :)
När denna bit var avklarad lämnade Stefan oss och vi gick in till studion för att påbörja rundvandringen. Under cirka 1 timmes tid visade jag henne runt i de olika rummen; köket, omklädningsrummet, rummet där man sätter på och stänger av ljusen i de olika rummen och toaletterna. Vi gick givetvis även igenom alla sakerna som vi använder oss utav så att hon kunde lära känna "sortimentet" ordentligt, och därefter var det dags att ta in några utav dessa in till salen. Snart var studion utrustad med pilatesbollar, stepup-bräda, hantlar, kettlebells, gummiband, hopprep, rockring och flowin.

 

Strax efter 10 dök 3 tjejer upp. Två utav dem hade jag redan träffat en gång förut då jag visade dem lokalen, men denna gången var de här för att träna. Först visade jag dem de olika träningsredskapen och vad man kan göra med dem, och efteråt var det bara för dem att prova sig fram. Populärast blev rockringen och pilatesbollen.
Lite boxningsfight blev det också efter en liten stund då två utav tjejerna blev så sugna att få avreagera sig lite. Och skoj hade dem samtidigt som de visade sig inte vara rädda för att ta i. Sånt gillar vi.... ;)

 

Runt 17 tiden dök två nya tjejer upp. Den ena utav dem hade jag redan varit i kontakt med per telefon förut, och hon hade då sagt vid flera tillfällen att hon ville komma och prova på, men tog aldrig tag i det på riktigt. Men denna gång tog hon sig i kragen och kom dit, tillsammans med sin väninna.

Jag började genast att visa dem hur man kunde använda de olika sakerna (träningsredskapen), och snabbt var de igång och provade för fullt. Men populärast var nog flowinbrädan ändå och rockringen. För just rockringen var det redskap som de hade svårast att hantera då det var något de aldrig provat tidigare, i alla fall inte en sådan stor med vikt. Så lite svårt hade dem för den, speciellt den tjejen jag hade kontakt med per tel. Men så småningom fick hon också lite mer grepp om den.

En stund senare dök Jennie, Eva och Asmaa upp också. Nu när alla var samlade bestämde vi oss för att gå ut till Beijan och spela lite spökboll, nu när vädret var så himla fint. Och spela gjorde vi, tror det blev 4 omgångar till slut så kul som vi hade det. Det vi dock märkte rätt snabbt var att det egentligen är lite lättare att spela utomhus än inomhus på det sättet att bollen inte har något att studsa mot, och därmed kan det dröja några minuter innan man fått tag i bollen när den väl rullar iväg. Så då stannar spelet upp lite grann. Inomhus har vi väggar som studar in bollen igen mot mitten, och därmed blir spelet mer aktivt. Men kul hade vi i alla fall, och motion fick vi såklart på köpet samtidigt som lekfullheten och tävlingsinstinkten ökade för varje spelomgång. Har sagt det förut, och säger det igen, vilket härligt gäng tjejer vi har i gruppen, glada, positiva och med glimten i ögat.
På onsdag blir det dags för lite pingis och självförsvar, något flera i gruppen har längat efter.

Vi hörs igen efter onsdagspasset. Hej hej

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej på er alla trogna följare och nya läsare!

Ledsen att detta inlägg dragit ut på tiden. Jag vet att jag skrev förra gången att jag skulle återkomma om 2-3 dagar. Men detta beror nämligen på att jag har varit fullt upptagen med att ta hand om våra nya medlemmar :) Nu först har jag lite tid över att skriva ett härligt ingående inlägg ;)

 

Till att börja med vill jag berätta lite om den 12 september. Som ni kanske mins från föregående inlägg berättade jag att Jennie skulle instruera en kanske blivande medlem. Då jag inte kan närvara på torsdagar pga annat jobb sidan om, så har min man fått öppna upp studion varje torsdag, precis som denna torsdag. Men denna gång var det lite mer speciellt. Jennie var på plats lite över 5, och en liten stund senare kom Asmaa, en marockansk tjej som själv tidigare varit aktiv inom karate och magdans. Då Jennie är väl insatt i coreövningar, så bestämde vi tillsammans att hon skulle köra några av dessa övningar med Asmaa för att få igång henne lite lätt.
Dagen efter fick jag höra att hon hade fått Asmaa att göra 15-20 repetitioner av varje övning, vilket var nästan lite i överkant. Jag blev chockad, dels över att ingen skadade sig och dels över att Asmaa faktiskt klarade av det.

I normala fall ska man inte köra fullt så tufft från början då det var lång tid sen Asmaa var aktiv i någon idrottsgren och därmed har tappat lite av sin styrka och syreupptagningsförmåga.

Jennie gjorde dock ett mycket bra jobb då hon ändå lyckades uppmuntra, motivera och leda ett pass helt själv utan min hjälp. Det tycker jag var bra gjort, en stor eloge för Jennie, och en stor applåd för Asmaa som klarade utmaningen. 

Några dagar senare, den 16/9 var vi väldigt nyfikna och en aning nervösa, vi tänkte; kommer nu Asmaa tillbaka eller blev hon skrämd efter passet? Just den dagen kom hon inte, men på onsdagen (18/9) var hon på plats i rätt bra form får jag lov att säga, och redo för ett pass blandat med core och självförsvar. Nu var både jag, jennie och asmaa på plats, och vi gjorde vårt bästa för att hänga med så mycket det gick. Men det som alltid är så kul med Roland (instruktören i självförsvar) är att han alltid kommer med kommentaren; detta gjorde ni förra gången, kommer ni inte ihåg? eller "detta har ni gjort förut".., som om han nästan vill få oss att tänkte till en extra gång. Fast jag blir bara påmind om mitt sviktande minne i dessa lägen och blir nästan lite sur just då, kanske är jag det på mig själv just för att jag inte lyckas komma ihåg. Men vad gör det egentligen, även om man inte lyckas komma ihåg den gången, så kommer man ihåg lite längre fram istället. Det tar bara lite längre tid för vissa än för andra. Så har jag börjat tänka nu, några veckor efter att vi startat med självförsvar. För så ska det ju vara, vi är alla olika, fungerar på olika sätt, och det viktigaste är att alla respekterar varandra och våra skiljaktigheter.

 

Den 23 september var det dags för föreningens första årsmöte. 9 tjejer var vi som deltog (inklusive Jana som deltog via skype). Under detta möte tog vi upp lite allt möjligt som berörde Fitness Studion, men även hur vi skulle marknadsföra föreningen i sig själv på bästa sätt. Det blev ett mycket givande möte med många förslag och idéer. Vi kom bland annat fram till att lokalen vi är i nu kommer bli för dyr att fortsätta träna i, och därför kommer vi behöva byta lokal från och med 1 November. Och oavsett vilken lokal det blir, är vi medvetna om att det kommer bli en större kostnad än den vi har just nu. Därför bestämde vi alla tillsammans att vi får höja månadsavgiften så att den numera blir 150 kr/månad som minst. Sen får den som vill bidra med mer genom att förutom att vara "vanlig" medlem, dessutom bli stödmedlem, och då kan man bidra med en liten större summa och på så vis hjälpa till att utveckla både föreningens och fitness studions arbete.

För att lätta på stämningen lite hade vi även knytis. De som hade möjlighet tog med sig mat eller dricka, och sen delade vi alla på det. Och det blev verkigen succé. Jennies pestosallad blev riktigt lyckad, precis som Joannas härliga egengjorda knäckebröd.

Före mötet tränade vi också lite i Beijers Park. Det blev joggning, en av våra varianter av spökboll, utfallssteg, och lite annat smått och gott. Denna dag kunde vi också konstatera att vi äntligen började bli en lite större grupp, för bara några dagar innan hade vi fått 3 nya medlemmar. Så härligt det är när saker och ting går framåt.

Efter det här mötet har vi jobbat på med nya pass, och verkligen blivit frälsta i spökboll. Det är en lek som verkligen får fram barnet i oss alla, men även en gnutta tävlingsinstinkt ;)
Men den nyaste nyheten är faktiskt att Asmaa under mötet sa att hon nu även vill lära ut magdans till oss andra. Detta för att hon kände att hon fått så mycket uppmuntran, motivation och inspiration, att hon själv nu ville ge tillbaka.
Kan det bli bättre än så? Jo, visserligen hade det varit kanon ifall det gick att spela musiken också i cd-spelaren.. men men, vi är på väg nu. Nästa gång tar jag med min egen cd-spelare så kommer det bli perfekt.

Det var allt för denna gång. Vi hörs snart igen. Ha det bäst!