Ett krutfullt onsdagspass
Den här onsdagen har bjudit på lite nya upplevelser, adrenalinkickar och lockat fram barnet i några av oss.
På morgonen körde de nya tjejerna på med sina övningar som de fick testa på förra gången, och faktiskt måste jag säga att jag blev förvånad över hur mycket de kom ihåg på egen hand. Jag behövde knappt säga någonting alls, utan de bara körde på från övning till övning, och ställde bara några få frågor då och då för att vara säkra på att de gjorde rätt. Men wow säger jag bara, så duktiga dem var. Har aldrig sett något liknande förut. Och så uthålliga dem var. I nästan 1,5 timme tränade dem, det var kul att se. Efteråt så tog vi fram den här speciella vågen som vi har skaffat in, en Tanita våg som mäter fettprocent, vattenmängd, benmassa, muskelmassa, BMI, BMR, metabolisk ålder plus något mer. Och som jag har sagt till de andra, när vi väger oss på denna våg, så är vår kroppsvikt det sista vi kollar på. I första hand tittar vi på de andra värdena och till sist jämför vi med den totala vikten, men den anser vi inte vara lika viktig, då dessa tjejer trots allt inte är allvarligt sjuka pga vikten. Så fort man ändrar de andra värdena så ändras även vikten, och därmed kan man inte förlita sig helt på vikten.
Låt mig ta ett exempel: En tjej som är 1,60 m lång skulle kunna väga 70 kg, och samtidigt är hon smal som en sticka. Och vad säger det då? Jo, att denna tjej har en massa muskler troligtvis som då väger mer än fett.
Samma sak kan man se med de tjejer som har en kraftigare benstomme. De kan också ha en hel del muskler, men ändå se lite kraftiga/mulliga ut och väga lite mer än en med mindre muskler, men som har liknande figur.
Nåja, de fick i alla fall sina resultat, och därefter var dem färdiga för dagen.
Runt 15.30 dök sedan Jenny upp, och då började vi med att ta en liten genomgång kring det som hade skett under morgonen. Sen blev det sen lunch, en del fritidsprat och sen var det dags för nästa grupp, kvällsgruppen.
Runt 17.20 kom både Roland och Jennie och då vi fick besked från Eva att hon skulle komma senare, så började vi direkt med första aktiviteten. Roland var kvar i salen och väntade in Eva medans jag, Jennie och Jenny gick ner till Ringstasalen, en sal där lekfullhet sprider sig som en löpeld genom hela kroppen. Det var nämligen dags för vår allra första pingistur. Det tog några minuter att sätta ihop bord och nät, men sen var vi snabbt igång. Under cirka 20 minuters tid spelade vi rundpingis, något vi alla spelade när vi var yngre, men som vi tyvärr inte har hållit kvar vid i vuxen ålder. Men trots att det var längesen var vi alla på hugget. Lite ringrostighet kunde man dock se emellanåt, av förklarliga skäl. Men vad gör det när man har kul? För många skratt blev det, och även viss förvirring vid något enstaka tillfälle :)
Därefter gick vi upp igen till vår sal och fortsatte med självförsvar. Nu var även Eva på plats, och vi blev snabbt uppdelade två och två. Sen fick vi prova på både "gamla" och nya grepp. Bland de nya ingick att försvara sig mot vapen, vilket i nutid kan vara ganska användbart.
De "gamla" greppen handlade bland annat om stryptag av olika slag och slag mot ansiktet.
Helt klart ett intressant och lärorikt pass.
Ja, det var allt för denna gång. Ha det bäst!
